22/4
22/4
22/4
14/6
14/6
14/6
14/6
måndag 13 juni 2016
Bild
Jag väger mig inte så ofta utan nån gång var tredje vecka ungefär. Jag pendlar även upp och ner beroende på mens och det kan variera 2-3 kilo bara i vätska. Vikten känns inte lika viktig som att kolla sig i spegeln.
Däremot så mätte jag mig idag och hade tappat ytterligare nån centimeter.
Midja: 89,5 cm (-9,5 cm)
Vad jag läst på rekommenderade mått så bör man som kvinna ligga under 88 centimeter i midjemått för att det inte ska räknas som skadlig bukfetma. Jag har inte långt kvar och det känns skönt!
Träningen går bra. Jag tränar 2-3 pass i veckan (styrka och motion - tufft!) och promenerar och vardagsmotionerar övriga dagar. Jag kan inte träna i ett lugnt tempo utan alltid när jag tränar har jag hög puls, illröd och toksvetting och maxar ut mig tills jag inte orkar mer. Jag har försökt träna lugnare men nej, det passar inte mig. Jag gillar mer fysträning med tung vikt. Det känns som att det ger mig mer.
Jag får ju resultat tillbaka!
tisdag 24 maj 2016
Tappa inte bort dig själv
Tjock eller smal. SÅ känsligt!
Carin Zytomierska har ju vid ett flertal tillfällen rört upp hela Sverige med att ge stark kritik åt överviktiga. INTE OK! Såklart.
Och väldigt klantigt av henne. Onödigt.
Om man skrapar på ytan och gräver sig långt långt ner i det hon säger, kastar alla fördomar och elaka kommentarer, så har jag någonstans känt att hon har en poäng.
Jag har länge letat efter bra ord som kan beskriva på vilket sätt.
Jag tror jag kan förklara nu. För igår satt jag och en klasskompis och pratade. Hon är gift med en grekisk man. Hon är svensk, men dom lever som en typisk grekisk familj och jag tycker det är så intressant att höra om deras liv.
Jag skulle kunna prata en massa om barnuppfostran och relationer i jämförelse mellan grekiskt och svenskt, för så mycket intressant har dykt upp i våra diskussioner. Dock så väljer jag att hålla mig till det vi pratade om igår, så det inte blir en milslång text.
Vi hade pratat en stund om träning och övervikt och om deras relation. Då säger hon i någon mening "ja min man tycker att jag är för tjock just nu, han tycker inte att jag lever upp till den kvinna jag faktiskt är". Den meningen gav mig såklart en stor klump i halsen och en hopplöshet för hennes skull. Stackarn som lever med en så otäck man. Sen fortsatte hon. "Min man är så otroligt stolt över mig och älskar mig. Jag är hans allt och vi kompletterar varann så bra. Jag behöver honom lika mycket som han behöver mig". Ja ok, tänkte jag, det var ju fint...men jag kunde ju inte smälta den första meningen hon sagt. Jag: Men du, att han säger att du är för tjock är ju fruktansvärt. Så får man ju inte bli behandlad.
Då svarade hon: Han är grek, i Grekland är de ärlighet och inget "krusidull" som vi har här i Sverige. I Grekland anser man att om man inte vårdar om sig själv så älskar man inte sig själv. Allt handlar om ett egenvärde. Han vill bara att jag ska älska mig själv och ta hand om mig som jag förtjänar.
Jag: Ok, du har en poäng. Men han borde väl ändå äcceptera att du är du och älska dig för den du är (typisk inprentad svensk mentalitet)
Hon: Nej eftersom han älskar mig så kommer han aldrig tycka att det är ok.
Det är klart. Rakt och ärligt.
Om vi har en hund som vi älskar. Du märker att hundens päls börjar bli tovig och hunden ser inte ut att må bra. Vad gör du då? Jo, du gör något åt saken på en gång. Lägger dyra pengar på medicinskt foder, dyra veterinärkostnader och gör de åtgärder som krävs för att hunden ska må bra igen. För vi ÄLSKAR hunden! Du accepterar ju inte att hunden ser ut att må dåligt och tänker "jo men det är ok att hunden ser ut så, jag älskar hunden för den den är".
Och hur är det då med dig själv? Det finns ingen läkare som skulle säga till dig att övervikt är skonsamt för din hälsa. Eller att det inte gör något att du är tjock. För det är inte så! Du blir inte lyckligare av övervikt. Du blir både sjuk och olycklig. Jag är trött på att se personer som lägger ut bilder på sina tjocka kroppar och hävdar att dom mår bäst såhär. Jag tycker personligen att du får göra precis som du vill, det är ditt liv. Jag tycker alla är fina som dom är. Men kom aldrig och säg att du mår bättre som tjock. För det gör inte vi människor.
Jag tror det är viktigt att vi inte tappar bort oss själva och lägger oss på någon acceptansnivå som är skadlig för oss. Farligt! Vi är skapta för att se ut på ett visst sätt. Precis som alla djur. Sen har samhället format människor till att göra fler och fler ohälsosamma val. Nu är det upp till oss att hitta tillbaka till den människa vi faktiskt är skapta att vara. En människa med stor kärlek och respekt till sig själv.
Var stolt!
Känn ditt egenvärde!
Carin Zytomierska har ju vid ett flertal tillfällen rört upp hela Sverige med att ge stark kritik åt överviktiga. INTE OK! Såklart.
Och väldigt klantigt av henne. Onödigt.
Om man skrapar på ytan och gräver sig långt långt ner i det hon säger, kastar alla fördomar och elaka kommentarer, så har jag någonstans känt att hon har en poäng.
Jag har länge letat efter bra ord som kan beskriva på vilket sätt.
Jag tror jag kan förklara nu. För igår satt jag och en klasskompis och pratade. Hon är gift med en grekisk man. Hon är svensk, men dom lever som en typisk grekisk familj och jag tycker det är så intressant att höra om deras liv.
Jag skulle kunna prata en massa om barnuppfostran och relationer i jämförelse mellan grekiskt och svenskt, för så mycket intressant har dykt upp i våra diskussioner. Dock så väljer jag att hålla mig till det vi pratade om igår, så det inte blir en milslång text.
Vi hade pratat en stund om träning och övervikt och om deras relation. Då säger hon i någon mening "ja min man tycker att jag är för tjock just nu, han tycker inte att jag lever upp till den kvinna jag faktiskt är". Den meningen gav mig såklart en stor klump i halsen och en hopplöshet för hennes skull. Stackarn som lever med en så otäck man. Sen fortsatte hon. "Min man är så otroligt stolt över mig och älskar mig. Jag är hans allt och vi kompletterar varann så bra. Jag behöver honom lika mycket som han behöver mig". Ja ok, tänkte jag, det var ju fint...men jag kunde ju inte smälta den första meningen hon sagt. Jag: Men du, att han säger att du är för tjock är ju fruktansvärt. Så får man ju inte bli behandlad.
Då svarade hon: Han är grek, i Grekland är de ärlighet och inget "krusidull" som vi har här i Sverige. I Grekland anser man att om man inte vårdar om sig själv så älskar man inte sig själv. Allt handlar om ett egenvärde. Han vill bara att jag ska älska mig själv och ta hand om mig som jag förtjänar.
Jag: Ok, du har en poäng. Men han borde väl ändå äcceptera att du är du och älska dig för den du är (typisk inprentad svensk mentalitet)
Hon: Nej eftersom han älskar mig så kommer han aldrig tycka att det är ok.
Det är klart. Rakt och ärligt.
Om vi har en hund som vi älskar. Du märker att hundens päls börjar bli tovig och hunden ser inte ut att må bra. Vad gör du då? Jo, du gör något åt saken på en gång. Lägger dyra pengar på medicinskt foder, dyra veterinärkostnader och gör de åtgärder som krävs för att hunden ska må bra igen. För vi ÄLSKAR hunden! Du accepterar ju inte att hunden ser ut att må dåligt och tänker "jo men det är ok att hunden ser ut så, jag älskar hunden för den den är".
Och hur är det då med dig själv? Det finns ingen läkare som skulle säga till dig att övervikt är skonsamt för din hälsa. Eller att det inte gör något att du är tjock. För det är inte så! Du blir inte lyckligare av övervikt. Du blir både sjuk och olycklig. Jag är trött på att se personer som lägger ut bilder på sina tjocka kroppar och hävdar att dom mår bäst såhär. Jag tycker personligen att du får göra precis som du vill, det är ditt liv. Jag tycker alla är fina som dom är. Men kom aldrig och säg att du mår bättre som tjock. För det gör inte vi människor.
Jag tror det är viktigt att vi inte tappar bort oss själva och lägger oss på någon acceptansnivå som är skadlig för oss. Farligt! Vi är skapta för att se ut på ett visst sätt. Precis som alla djur. Sen har samhället format människor till att göra fler och fler ohälsosamma val. Nu är det upp till oss att hitta tillbaka till den människa vi faktiskt är skapta att vara. En människa med stor kärlek och respekt till sig själv.
Var stolt!
Känn ditt egenvärde!
torsdag 12 maj 2016
onsdag 11 maj 2016
Små framsteg
Det går åt rätt håll. Jag äter helt ok och rör på mig så mycket jag hinner med. Det blir iaf minst 30 minuters promenad om dagen och 2-3 träningspass/vecka. Känns precis lagom för mig just nu, för att det ska kännas roligt och inte bli ett stressmoment.
Maten går super, oftast. Vissa dagar ballar jag ur. Mitt psyke tappar fokus. Allt är så somrigt, roligt och mentalt skapas ett "skit-samma-läge" vissa dagar. Sen inser jag att det inte håller, och återkommer till det jag höll på med.
Jag tror att mitt liv alltid kommer behöva se ut såhär. Jag har lite bergochdalbanepersonlighet. I allt. Det är sån jag är och jag börjar sakta acceptera mig själv, acceptera livet.
Vikten står ganska stilla. Men minskar sakta. Man får se det som en fördel. Midjemåttet däremot har satt av i raketfart, vilket känns i byxlinningen. Jag känner mig jättebekväm runt magen!
Vikt: 79,6 kg (- 2,4 kg)
Midja: 91,5 cm (-5 cm)
Ben: samma
Lår: samma
Maten går super, oftast. Vissa dagar ballar jag ur. Mitt psyke tappar fokus. Allt är så somrigt, roligt och mentalt skapas ett "skit-samma-läge" vissa dagar. Sen inser jag att det inte håller, och återkommer till det jag höll på med.
Jag tror att mitt liv alltid kommer behöva se ut såhär. Jag har lite bergochdalbanepersonlighet. I allt. Det är sån jag är och jag börjar sakta acceptera mig själv, acceptera livet.
Vikten står ganska stilla. Men minskar sakta. Man får se det som en fördel. Midjemåttet däremot har satt av i raketfart, vilket känns i byxlinningen. Jag känner mig jättebekväm runt magen!
Vikt: 79,6 kg (- 2,4 kg)
Midja: 91,5 cm (-5 cm)
Ben: samma
Lår: samma
fredag 29 april 2016
En vecka har gått
Och knappt ett kilo tappat. Ätit 1200 i snitt om dagen, tränat och rört på mig en massa. Men inte ett ynka kilo har kroppen droppat av. Troligen hälsostress. Får ta det lugnt och inte ge med mig. Jag fortsätter i samma mått mat och träning. Jag mår iaf väldigt bra psykiskt. Är glad nästan hela tiden och känner inte att någon ångest kommer åt mig på djupet. Känner mig stark. Jag har för övrigt varit ensam hemma nu denna veckan, vilket säkert medfört en underliggande stress som hämmat.
Vikt: 80.5 (-0.5)
Midja 96 (-1 cm)
Arm 36 (ingen minskning)
Lår 63 (ingen minskning)
måndag 25 april 2016
Gällande delmål och vägning
(bild från dagens promenad)
Men när man är på diet, vilket jag är nu, så är det förbaskat roligt att se om något förändrats och om några framsteg skett. Det är även nyttigt, iaf för min egen del, att se om det står stilla. För då vet jag att jag kanske behöver påverka på något sätt.
Sen kan man hamna på en platå av stillhet och det vet jag hur jobbigt det är. För mig är det dock sporrande att ta ytterligare steg för att nå mitt mål. Då kanske jag kickar igång kroppen igen med mer effektiv träning, annan träning eller liknande.
Sen tänkte jag ha några delmål på vägen. Jag har ca 10 kilo att gå ner. Så om jag har 5 delmål på vägen med 2 kilo åt gången. Efter varje avklarat delmål så får jag unna mig något jag tycker om. Kan vara en bakelse, en ny tröja eller något annat jag upplever att jag behöver just då.
Vägning varje fredag kör vi sålänge så får vi se om det fungerar bra.
Jag loggar varje invägning här.
Utöver det så kommer min taktik vara att köra 6:1 metoden, 6 dagar i veckan håller jag mig till ca 1200 kalorier och 1 dag i veckan är det ok att överskrida lite om jag känner för det. Kan vara kalas, fest, middagar med vänner, etc....eller att jag bara är sugen på något! Om jag blir tex blir sugen på chokladbollar mitt i veckan, så kan jag "trösta" mig själv med att jag sparar det till lördag, och på lördag kör vi chokladbolle-bak med barnen...tex :)
Jag tror att totala förbud gör livet tråkigt och jag skulle aldrig vilja leva ett liv helt utan godsaker. Det är inget fullt njutbart liv för mig. Så är det. Sen att socker inte är "bra". Men hallå, det är fan så mycket bättre än att gå runt och leva ett depressivt, begränsat, och skittråkigt liv..det är min syn på det hela!
(livsnjutare upp över öronen).
Jag har precis avslutat en kort lunchpromenad på lite dryga 3 kilometer.
Det var vad jag hann med idag, men idag är ändå vilodag.
Dag 3 - viktresan
Dagens lunch, kokt ägg på osötat rågform med Kalles randiga.
Blev 2 ägg och 2 skivor bröd så runt 400 kalorier.
Än sålänge går det bra. Jag märker dock att jag måste röra på mig hela tiden för att slippa gå hungrig. Det är ju bara bra iofs.
I fredags och söndags blev det crossfit på gymmet med trappmaskin och crosstrainer som konditionsdel.
Lördag långpromenad.
Lördag långpromenad.
Idag hinner jag eventuellt ut på en lunchpromenad i skolan.
fredag 22 april 2016
Nu åker vi!
Nej nu är det dags att ta tag i ångesten och sluta blunda. Jag är väl medveten om att jag behöver tappa kilon. Herregud, jag kategoriseras som överviktig och har ett BMI på ca 29. Idag stod jag i provhytten på stadium och provade bikini. I mitt huvud hade jag inbillat mig att "det inte var så farligt, jag kunde nog bli rätt fin i en bikini ändå.." När jag hade provat alla trosor i storlek L och alla hamnade under magen, gick över till storlek XL och även där rullade alla trosor av magkanten. Då kände jag bara, NEJ, STOPP, det här går inte. Denna underliggande, gnagande ångest som ständigt maler i mitt bakhuvud. Med tankar som "jag kommer för alltid vara såhär rund och tjock, jag kommer inte kunna ändra mig, det bara är så". Återigen NEJ, STOPP, DU HAR FEL! Det kan du VISST! Nu räcker det. Jag tänker inte vara mitt egna offer längre och hålla på och plåga mig själv såhär. STOPP!
Jag tränar regelbundet och har gjort i flera år. Flera dagar i veckan. Både springer, tränar på pass, tränar på gym, promenerar och yogar. Träningen sitter och hålls uppe med regelbundenhet. Så under allt det här pluffset finns det ju en hälsosam, välformad och stark kropp. Men den syns inte bakom allt godis, kakor, pizzor och annat odåg. Jag äter hälsosamt, oftast, men också ohälsosamt, för ofta.
Jag ska inte alls behöva leva med en överviktig kropp med belastade knän och rygg. Dålig hållning och anfåddhet pga övervikt.
Ja så såhär är det. Det är såhär jag ser ut.
Verkligheten.
Jag läser mycket böcker om hälsa. Bla att man ska göra hälsosamma val och inte förbjuda saker att äta, utan äta med måtta. Ja det gillar jag. Klart att jag gillar det! För jag gillar att äta!
MEN DET FUNKAR INTE! Inte för mig iaf. Jag har inte den disciplinen utan det som gäller är allt eller inget. Det är bara så det är.
Här kommer mina startmått:
Vikt: 81 kilo
Midjemått: 97 cm
Omkrets lår: 63 cm
Omkrets arm: 36 cm
Idag, den 22/4 börjar min viktresa!
SÅ NU KÖR VI!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)