Överkänslig mot koffein

Jag har utvecklat någon överkänslighet mot koffein. När jag tänker efter så började det i samband med att jag fick Moa. Jag kände mig fumlig, stissig, ofokuserad och allmänt okontrollerad i mina rörelser. Kändes obehagligt och jag gick till läkaren som undersökte, men konstaterade att jag inte var sjuk på något sätt. Stressad, trodde både läkaren och jag. Men jag fattade ändå inte för jag kände mig inte så stressad som min kropp kände sig..det kändes fel. Jag gick och oroade mig för detta under hela mammaledigheten, till och från. Sen började jag plugga och någon vecka in skoltiden fick jag en panikångestattack. Då hade jag druckit en stor cappuccino på morgonen. Det är först nu som jag inser att min panikångest berodde till största del av kaffet. Nu har jag druckit koffeinfritt kaffe och te ett tag och mår mycket bättre. Dock så tog jag en kopp idag för det koffeinfria var slut. Just nu sitter jag alldeles skakig och skriver detta inlägg...Av en kopp! Jag måste nog inse att jag aldrig mer kommer kunna dricka kaffe! 

Oslo

Nu sitter jag i en bil tillsammans med pappa och syster. En roadtrip för att hälsa på lillebror och Amanda. Pappa pratar och berättar om incidenter och roliga händelser från hans tid inom flygvapnet. Vi kör på en gammal start och landningsbana i Ljungby, vilket startade dessa historier 😊
Jag lutar mig tillbaka i baksätet och filosoferar en stund.
Igår hittade jag lite olika artiklar från expressens sida "hälsoliv". Det var artiklar om att leva med högkänslighet.
Ca var 5:e person föds som HSP (High sensitiv person), och jag är en av dom.
Högkänslighet har ofta en negativ klang och har inte varit så accepterad. Men dessa artiklar var så positiva och gav mig så mycket inspiration och gjorde det hela enklare att acceptera. Jag länkar dom här:
http://www.expressen.se/halsoliv/psykologi/hsp-personer-sju-myter-och-sanningar/

http://www.expressen.se/halsoliv/hogkanslighet-ger-dig-mojlighet-att-njuta-mer/

http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/izabella-scorupco-det-var-befriande-att-fa-en-diagnos/

För mig har min högkänslighet inneburit mycket. För att inte må dåligt har jag varit tvungen att anpassa mig och hitta en balans i vad jag klarar av att hantera. Oftast kan det vara småsaker som att jag inte kollar på nyheterna eller skärmar av mig och undviker vissa miljöer eller människor.
Jag har alltid känt att jag varit konstig och inte som alla andra.
Jag vill lyfta några intressanta rader från texterna i artiklarna. Dessa valda ord och meningar har gett mig inspiration, trygghet och acceptans att vara just den jag är:
☆ Isabella Scorupco skriver "vissa dagar är man inte värd någonting, andra dagar framgångsrik och väldigt lycklig, och det är helt okej"

☆ Ett påstående om högkänslighet:
HSP-personer löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa
Svar: Nej, hur vi mår mentalt är beroende av gener och omgivning, och högkänsliga människor är inte mer utsatta än andra. Tvärtom: i en stabil miljö kan hsp-personer till och med vara mer resistenta, eftersom de har bättre tillgång till och större förståelse för sina inre känslor.

☆ En härlig upptäckt. Jag har alltid velat bli en prinsessa. I sagan prinsessan på ärten testas hennes känslighet.  Är hon tillräckligt känslig, så är hon en äkta prinsessa. Wiiiiii 😁

☆ Högkänsliga personer är oftast också kreativa, intuitiva, begåvade och djupsinniga människor med stor inlevelseförmåga

☆ Negativa nyheter i tidningar och tv, mycket ljud och skrammel, skarpa dofter och smaker, röriga miljöer, många aktiviteter och personer som är arga, frustrerad eller inte mår bra är sådant som kan stressa eller ta energi.

☆ Eftersom du lätt blir överstimulerad behöver du undvika sådant som stressar dig och hitta det som gör dig lugn. Att ha ett städat och harmoniskt hem är en fördel, liksom att undvika högljudda miljöer. Måste du trots allt vistas i en bullrig miljö kan du försöka skärma av dig med hjälp av öronproppar eller hörlurar.

Jag har toppar och dalar. Oftast toppar och njuter av livet. Dalarna är jobbiga, men med insikten i att det är ok att ha dom så blir det lättare för mig att vara i dom. Jag brukar försöka tänka att jag ska "surfa på oron".
Med ny inspiration i ryggsäcken så tar jag mig vidare med ett stort leende på läpparna 😁

Ensamhet

Det är nog min värsta fiende. I alla fall påtvingad ensamhet. Det är som ett krav som hänger över en när Crille måste åka bort en gång på våren och en gång på hösten. Han går ju inte att få tag på heller, vilket gör att det känns ännu mer ensamt. I regel brukar jag känna ångest de 2-3 första dagarna efter att han har åkt. Jag vet att det kan tyckas löjligt, men det är en stark känsla som jag bara måste infinna mig i. Ju fortare jag accepterar det, desto fortare går det över. Men dag 2 av mina "sorgedagar", som är idag, och man behöver stöd från familj och vänner. Då kan ingen. Alla är så upptagna med sitt. Självklart så förstår jag det, för sån är jag kanske själv med.. Men ibland kan man väl anstränga sig lite extra för en nära kär?

Jädra leva i nuet

Ja, jag är rätt trött på kommentarer som "man ska leva i nuet" eller "man måste lära sig att koppla av i att ha tråkigt" och "uppskatta just nu".
Jag tror att du ska skita i allt sånt, för det blir bara ytterligare ett moment i livet att försöka uppnå. Hitta en bra balans..eller NEJ! Gör ingenting. Sluta självhjälpa dig så himla mycket och gör saker som känns skönt att göra för stunden istället.
Jag tror jag ska sluta läsa så mycket på Facebook. Där står ändå bara en massa som får en på negativa tankar. Crille, min sambo med alla goda råd, sa till mig en dag -du ska inte läsa massa skit på aftonbladet och googla saker, du ska surfa runt på mysiga heminredningssidor och göra eller göra annat,  sånt som ger dig positiv energi och gör dig glad! Ta en god kopp kaffe till och bara mys..

Så sant!
Förenkla livet.

Jag vill inte banta

Jag vill inte banta. Jag vill inte göra så stor "grej" av vad jag äter. Jag trivs rätt bra med mitt liv, trots övervikt. För jag har ju 2 fantastiska barn och en underbar sambo. Det är ju svintråkigt att "äta rätt". För jag äter ju redan rätt, och jag tränar regelbundet. MEN jag äter ju också fel..för ofta. Behöva lägga massa energi och begränsa sig, när man istället kan leva på och äta som man är van att göra. Vad vill jag egentligen? Klart att jag vill gå ner i vikt.
Jag och Crille pratade igenom det igår. För i flera månader har jag "bestämt mig" för att börja "banta". Gått några dagar, tappat fokus. Igår tog jag upp en diskussion om detta, för jag kände att jag behövde prata med någon om det, eftersom jag inte reder ut det själv. Om jag går ner i vikt så vill jag göra det för att må bra. Men i huvudsak så vill jag bli smal och lättare. Då blir det lättare att sitta, stå, gå och springa. Och man blir snyggare. Men jag blir ju "bara" snyggare för Crille, och han tycker ju redan att jag är snygg.. så är det då lönt?
Som jag märkte i mitt resonemang så saknades nog motivationen jag behövde.
Crille noterade att det är självklart att jag skulle uppmärksamma din viktminskning! Likaså känner jag att han gärna får träna och hålla sig i god form.
Vi bestämde oss för att göra det tillsammans. Han skulle tona upp sin träning några snäpp, och likaså jag. Jag insåg också att bantning måste innebära ett kost och träningsschema, iaf för mig. Och ja, jag måste kalla det att "jag bantar", annars händer inget och resultaten blir inte av.

Så, nu bantar jag.

Dag 1 av vet ej i min bantningskur har gått bra. Flashig PW har blivit av och gav -240 kalorier.
För matdagbok på Lifesum.

-2 kilo redan.

SKOJAR!

Kopparspiral

Med lågt järnvärde i generna, rikliga menstruationer pga kopparspiral samt yrsel och PMS-besvär vid varje menstruation så krävs att jag håller koll på min kost. 

För 6 månader sedan hade jag ett järnvärde på 5. Idag tack vare dagligt intag av produkterna ovan så har det stigit till 12, vilket är helt normalt. HB:t har ökat från 106 till 128.

Dock så blir jag inte av med yrseln och känsligheten som menstruationen för med sig.