Jag vill inte banta

Jag vill inte banta. Jag vill inte göra så stor "grej" av vad jag äter. Jag trivs rätt bra med mitt liv, trots övervikt. För jag har ju 2 fantastiska barn och en underbar sambo. Det är ju svintråkigt att "äta rätt". För jag äter ju redan rätt, och jag tränar regelbundet. MEN jag äter ju också fel..för ofta. Behöva lägga massa energi och begränsa sig, när man istället kan leva på och äta som man är van att göra. Vad vill jag egentligen? Klart att jag vill gå ner i vikt.
Jag och Crille pratade igenom det igår. För i flera månader har jag "bestämt mig" för att börja "banta". Gått några dagar, tappat fokus. Igår tog jag upp en diskussion om detta, för jag kände att jag behövde prata med någon om det, eftersom jag inte reder ut det själv. Om jag går ner i vikt så vill jag göra det för att må bra. Men i huvudsak så vill jag bli smal och lättare. Då blir det lättare att sitta, stå, gå och springa. Och man blir snyggare. Men jag blir ju "bara" snyggare för Crille, och han tycker ju redan att jag är snygg.. så är det då lönt?
Som jag märkte i mitt resonemang så saknades nog motivationen jag behövde.
Crille noterade att det är självklart att jag skulle uppmärksamma din viktminskning! Likaså känner jag att han gärna får träna och hålla sig i god form.
Vi bestämde oss för att göra det tillsammans. Han skulle tona upp sin träning några snäpp, och likaså jag. Jag insåg också att bantning måste innebära ett kost och träningsschema, iaf för mig. Och ja, jag måste kalla det att "jag bantar", annars händer inget och resultaten blir inte av.

Så, nu bantar jag.

Dag 1 av vet ej i min bantningskur har gått bra. Flashig PW har blivit av och gav -240 kalorier.
För matdagbok på Lifesum.

-2 kilo redan.

SKOJAR!