22/4
22/4
22/4
14/6
14/6
14/6
14/6
måndag 13 juni 2016
Bild
Jag väger mig inte så ofta utan nån gång var tredje vecka ungefär. Jag pendlar även upp och ner beroende på mens och det kan variera 2-3 kilo bara i vätska. Vikten känns inte lika viktig som att kolla sig i spegeln.
Däremot så mätte jag mig idag och hade tappat ytterligare nån centimeter.
Midja: 89,5 cm (-9,5 cm)
Vad jag läst på rekommenderade mått så bör man som kvinna ligga under 88 centimeter i midjemått för att det inte ska räknas som skadlig bukfetma. Jag har inte långt kvar och det känns skönt!
Träningen går bra. Jag tränar 2-3 pass i veckan (styrka och motion - tufft!) och promenerar och vardagsmotionerar övriga dagar. Jag kan inte träna i ett lugnt tempo utan alltid när jag tränar har jag hög puls, illröd och toksvetting och maxar ut mig tills jag inte orkar mer. Jag har försökt träna lugnare men nej, det passar inte mig. Jag gillar mer fysträning med tung vikt. Det känns som att det ger mig mer.
Jag får ju resultat tillbaka!
tisdag 24 maj 2016
Tappa inte bort dig själv
Tjock eller smal. SÅ känsligt!
Carin Zytomierska har ju vid ett flertal tillfällen rört upp hela Sverige med att ge stark kritik åt överviktiga. INTE OK! Såklart.
Och väldigt klantigt av henne. Onödigt.
Om man skrapar på ytan och gräver sig långt långt ner i det hon säger, kastar alla fördomar och elaka kommentarer, så har jag någonstans känt att hon har en poäng.
Jag har länge letat efter bra ord som kan beskriva på vilket sätt.
Jag tror jag kan förklara nu. För igår satt jag och en klasskompis och pratade. Hon är gift med en grekisk man. Hon är svensk, men dom lever som en typisk grekisk familj och jag tycker det är så intressant att höra om deras liv.
Jag skulle kunna prata en massa om barnuppfostran och relationer i jämförelse mellan grekiskt och svenskt, för så mycket intressant har dykt upp i våra diskussioner. Dock så väljer jag att hålla mig till det vi pratade om igår, så det inte blir en milslång text.
Vi hade pratat en stund om träning och övervikt och om deras relation. Då säger hon i någon mening "ja min man tycker att jag är för tjock just nu, han tycker inte att jag lever upp till den kvinna jag faktiskt är". Den meningen gav mig såklart en stor klump i halsen och en hopplöshet för hennes skull. Stackarn som lever med en så otäck man. Sen fortsatte hon. "Min man är så otroligt stolt över mig och älskar mig. Jag är hans allt och vi kompletterar varann så bra. Jag behöver honom lika mycket som han behöver mig". Ja ok, tänkte jag, det var ju fint...men jag kunde ju inte smälta den första meningen hon sagt. Jag: Men du, att han säger att du är för tjock är ju fruktansvärt. Så får man ju inte bli behandlad.
Då svarade hon: Han är grek, i Grekland är de ärlighet och inget "krusidull" som vi har här i Sverige. I Grekland anser man att om man inte vårdar om sig själv så älskar man inte sig själv. Allt handlar om ett egenvärde. Han vill bara att jag ska älska mig själv och ta hand om mig som jag förtjänar.
Jag: Ok, du har en poäng. Men han borde väl ändå äcceptera att du är du och älska dig för den du är (typisk inprentad svensk mentalitet)
Hon: Nej eftersom han älskar mig så kommer han aldrig tycka att det är ok.
Det är klart. Rakt och ärligt.
Om vi har en hund som vi älskar. Du märker att hundens päls börjar bli tovig och hunden ser inte ut att må bra. Vad gör du då? Jo, du gör något åt saken på en gång. Lägger dyra pengar på medicinskt foder, dyra veterinärkostnader och gör de åtgärder som krävs för att hunden ska må bra igen. För vi ÄLSKAR hunden! Du accepterar ju inte att hunden ser ut att må dåligt och tänker "jo men det är ok att hunden ser ut så, jag älskar hunden för den den är".
Och hur är det då med dig själv? Det finns ingen läkare som skulle säga till dig att övervikt är skonsamt för din hälsa. Eller att det inte gör något att du är tjock. För det är inte så! Du blir inte lyckligare av övervikt. Du blir både sjuk och olycklig. Jag är trött på att se personer som lägger ut bilder på sina tjocka kroppar och hävdar att dom mår bäst såhär. Jag tycker personligen att du får göra precis som du vill, det är ditt liv. Jag tycker alla är fina som dom är. Men kom aldrig och säg att du mår bättre som tjock. För det gör inte vi människor.
Jag tror det är viktigt att vi inte tappar bort oss själva och lägger oss på någon acceptansnivå som är skadlig för oss. Farligt! Vi är skapta för att se ut på ett visst sätt. Precis som alla djur. Sen har samhället format människor till att göra fler och fler ohälsosamma val. Nu är det upp till oss att hitta tillbaka till den människa vi faktiskt är skapta att vara. En människa med stor kärlek och respekt till sig själv.
Var stolt!
Känn ditt egenvärde!
Carin Zytomierska har ju vid ett flertal tillfällen rört upp hela Sverige med att ge stark kritik åt överviktiga. INTE OK! Såklart.
Och väldigt klantigt av henne. Onödigt.
Om man skrapar på ytan och gräver sig långt långt ner i det hon säger, kastar alla fördomar och elaka kommentarer, så har jag någonstans känt att hon har en poäng.
Jag har länge letat efter bra ord som kan beskriva på vilket sätt.
Jag tror jag kan förklara nu. För igår satt jag och en klasskompis och pratade. Hon är gift med en grekisk man. Hon är svensk, men dom lever som en typisk grekisk familj och jag tycker det är så intressant att höra om deras liv.
Jag skulle kunna prata en massa om barnuppfostran och relationer i jämförelse mellan grekiskt och svenskt, för så mycket intressant har dykt upp i våra diskussioner. Dock så väljer jag att hålla mig till det vi pratade om igår, så det inte blir en milslång text.
Vi hade pratat en stund om träning och övervikt och om deras relation. Då säger hon i någon mening "ja min man tycker att jag är för tjock just nu, han tycker inte att jag lever upp till den kvinna jag faktiskt är". Den meningen gav mig såklart en stor klump i halsen och en hopplöshet för hennes skull. Stackarn som lever med en så otäck man. Sen fortsatte hon. "Min man är så otroligt stolt över mig och älskar mig. Jag är hans allt och vi kompletterar varann så bra. Jag behöver honom lika mycket som han behöver mig". Ja ok, tänkte jag, det var ju fint...men jag kunde ju inte smälta den första meningen hon sagt. Jag: Men du, att han säger att du är för tjock är ju fruktansvärt. Så får man ju inte bli behandlad.
Då svarade hon: Han är grek, i Grekland är de ärlighet och inget "krusidull" som vi har här i Sverige. I Grekland anser man att om man inte vårdar om sig själv så älskar man inte sig själv. Allt handlar om ett egenvärde. Han vill bara att jag ska älska mig själv och ta hand om mig som jag förtjänar.
Jag: Ok, du har en poäng. Men han borde väl ändå äcceptera att du är du och älska dig för den du är (typisk inprentad svensk mentalitet)
Hon: Nej eftersom han älskar mig så kommer han aldrig tycka att det är ok.
Det är klart. Rakt och ärligt.
Om vi har en hund som vi älskar. Du märker att hundens päls börjar bli tovig och hunden ser inte ut att må bra. Vad gör du då? Jo, du gör något åt saken på en gång. Lägger dyra pengar på medicinskt foder, dyra veterinärkostnader och gör de åtgärder som krävs för att hunden ska må bra igen. För vi ÄLSKAR hunden! Du accepterar ju inte att hunden ser ut att må dåligt och tänker "jo men det är ok att hunden ser ut så, jag älskar hunden för den den är".
Och hur är det då med dig själv? Det finns ingen läkare som skulle säga till dig att övervikt är skonsamt för din hälsa. Eller att det inte gör något att du är tjock. För det är inte så! Du blir inte lyckligare av övervikt. Du blir både sjuk och olycklig. Jag är trött på att se personer som lägger ut bilder på sina tjocka kroppar och hävdar att dom mår bäst såhär. Jag tycker personligen att du får göra precis som du vill, det är ditt liv. Jag tycker alla är fina som dom är. Men kom aldrig och säg att du mår bättre som tjock. För det gör inte vi människor.
Jag tror det är viktigt att vi inte tappar bort oss själva och lägger oss på någon acceptansnivå som är skadlig för oss. Farligt! Vi är skapta för att se ut på ett visst sätt. Precis som alla djur. Sen har samhället format människor till att göra fler och fler ohälsosamma val. Nu är det upp till oss att hitta tillbaka till den människa vi faktiskt är skapta att vara. En människa med stor kärlek och respekt till sig själv.
Var stolt!
Känn ditt egenvärde!
torsdag 12 maj 2016
onsdag 11 maj 2016
Små framsteg
Det går åt rätt håll. Jag äter helt ok och rör på mig så mycket jag hinner med. Det blir iaf minst 30 minuters promenad om dagen och 2-3 träningspass/vecka. Känns precis lagom för mig just nu, för att det ska kännas roligt och inte bli ett stressmoment.
Maten går super, oftast. Vissa dagar ballar jag ur. Mitt psyke tappar fokus. Allt är så somrigt, roligt och mentalt skapas ett "skit-samma-läge" vissa dagar. Sen inser jag att det inte håller, och återkommer till det jag höll på med.
Jag tror att mitt liv alltid kommer behöva se ut såhär. Jag har lite bergochdalbanepersonlighet. I allt. Det är sån jag är och jag börjar sakta acceptera mig själv, acceptera livet.
Vikten står ganska stilla. Men minskar sakta. Man får se det som en fördel. Midjemåttet däremot har satt av i raketfart, vilket känns i byxlinningen. Jag känner mig jättebekväm runt magen!
Vikt: 79,6 kg (- 2,4 kg)
Midja: 91,5 cm (-5 cm)
Ben: samma
Lår: samma
Maten går super, oftast. Vissa dagar ballar jag ur. Mitt psyke tappar fokus. Allt är så somrigt, roligt och mentalt skapas ett "skit-samma-läge" vissa dagar. Sen inser jag att det inte håller, och återkommer till det jag höll på med.
Jag tror att mitt liv alltid kommer behöva se ut såhär. Jag har lite bergochdalbanepersonlighet. I allt. Det är sån jag är och jag börjar sakta acceptera mig själv, acceptera livet.
Vikten står ganska stilla. Men minskar sakta. Man får se det som en fördel. Midjemåttet däremot har satt av i raketfart, vilket känns i byxlinningen. Jag känner mig jättebekväm runt magen!
Vikt: 79,6 kg (- 2,4 kg)
Midja: 91,5 cm (-5 cm)
Ben: samma
Lår: samma
fredag 29 april 2016
En vecka har gått
Och knappt ett kilo tappat. Ätit 1200 i snitt om dagen, tränat och rört på mig en massa. Men inte ett ynka kilo har kroppen droppat av. Troligen hälsostress. Får ta det lugnt och inte ge med mig. Jag fortsätter i samma mått mat och träning. Jag mår iaf väldigt bra psykiskt. Är glad nästan hela tiden och känner inte att någon ångest kommer åt mig på djupet. Känner mig stark. Jag har för övrigt varit ensam hemma nu denna veckan, vilket säkert medfört en underliggande stress som hämmat.
Vikt: 80.5 (-0.5)
Midja 96 (-1 cm)
Arm 36 (ingen minskning)
Lår 63 (ingen minskning)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)